Skidor i Alperna.

Vi i familjen har sedan 2008 varit på RBU Uppsalas skidläger i Åre. Där finns Totalskidskolan som är helt fokuserad på skidåkning för funktionshindrade, och det går att åka ski-cart, biski, sitski och stående i olika varianter. Henriks pappa har också tagit licens för ski-cart. Hösten 2015 kände vi att det kunde vara dags att prova något nytt, inte minst inspirerade av en släkting som bor i Österrike, och som tipsat oss om att det finns en skidskola i Fieberbrunn som hyr ut biski. Detta undersöktes givetvis, och hos S4 Snowsport i Fieberbrunn i Tyrolen går det mycket riktigt att hyra biski med eller utan skidlärare. Nästa utmaning var att hitta ett boende som fungerar med rullstol. Vi var inte väldigt tidigt ute och det som gick att hitta via turistbyråns sökfunktion låg en liten bit bort från själva Fieberbrunn, i St Ulrich am Pillersee. Det finns dock en skidbuss och alla avgångar är med buss med ramp som det går fint att komma ombord på med rullstol. Vi bokade därför en två-rumslägenhet med kök i St Ulrich, och hittade ett flyg till München. Det är egentligen närmare att flyga till Salzburg, men eftersom det bara var aktuellt att åka under sportlovet och vi var lite sent ute var det dåligt med avgångar dit, och det som fanns var mycket dyrt. Det var lite problem med att hitta transfer från München, jag hittade ett taxi-bolag som det var svårt att få svar och bekräftelse från, och först sedan jag ringt några dagar innan avresa kände jag mig säker på att det skulle fungera. När vi väl anlände, ganska sent en lördagskväll fanns inte chauffören i ankomsthallen med skylt som utlovat. Vi fick ringa igen och det visade sig att han fanns på en parkering utanför byggnaden. Visserligen med namnskylt, men det hjälpte ju inte så mycket när vi inte visste vilket håll vi skulle gå åt för att komma till rätt parkering. Resan mellan München och St Ulrich tar drygt 2 timmar, och det var väldigt dåligt väglag den här kvällen så det var ändå skönt att vi inte hyrt bil och behövde köra själva.

St Ulrich am Pillersee
St Ulrich am Pillersee är en mycket vacker liten by, belägen vid den lilla sjön Pillersee som givit namn åt hela dalen; Pillerseetal. Vi bodde i familjen Seebers Ferienwohnungen precis vid bytorget. I grannhuset ligger ett sport- och kulturcenter och det ingick gratis badbiljett på badet där i lägenhetshyran. Badet är litet och mysigt, men inte helt anpassat. Det finns en trapphiss till entrén, och till den restaurang som finns i centret, och det fanns en plaststol att låna för duschen samt ett större ombytesbås där två personer rymdes. (som på många badhus i Österrike är det ett gemensamt utrymme med skåp där man låser in sina saker, låsbara hytter där man byter om och separata herr- och damduschar). St Ulrich har enligt uppgift i en turistbroschyr ca 1700 invånare och ca 1800 gästsängplatser. Det finns gott om caféer och restauranger, med tanke på att det är en så liten by. Några av ställena är enkla att komma in på med rullstol, några har ett mindre antal trappsteg. Vi provade fyra olika och det finns några till som vi inte hann med. Pillersee är en sjö med mycket forell, så ett bra tips är att äta forell när man är där.
Vår lägenhet var lite trång, men fungerade, det största problemet var att där var ett badkar med dusch. Tydligen finns några mindre lägenheter med dusch, så en möjlighet för en större familj är att ha två sådana i stället. För den som vill åka längdskidor finns fina spår i St Ulrich, det var nära nog bokstavligt talat bara att gå runt knuten för att komma till dem. I närheten ligger även Hochfilzen med sitt skidskytte-centrum. I St Ulrich finns också (vad som sägs vara) världens äldsta kokeri för tallbarsolja, och det fanns en butik som sålde duschtvål och annat med tallbarsolja.

Henrik och Rob på väg till Hinterglemm

Berget vi såg från St Ulrich

Skidåkning i Fieberbrunn

Första skid-dagen bjöd inte på särskilt trevligt väder, det regnade. Skidlärare Rob som åkte med Henrik hela veckan hade första dagen sällskap av två andra skidlärare som skulle se hur det fungerade med biski. Det kändes först som om det fanns lite osäkerhet kring själva utrustningen, men det gick snart över och det var kompetenta skidlärare som visste vad de gjorde. Liftpersonalen var mycket tillmötesgående överallt. Det är en hel del skillnader jämfört med Totalskidskolan, på S4 är biski en mindre del av verksamheten. De har stora grupper i skidskola för gående och mycket barn på ”skid-dagis”. Vi blev dock hela tiden väldigt bra mottagna och bemötta, och det verkar finnas ett intresse för att utveckla den här verksamheten. Skidåkningen här passar för den som har åkt en del förut, det finns inga backar som motsvarar svenska gröna backar, de flesta pister är blå eller röda, några svarta. De blå är har överlag partier som är brantare än i de flesta blå backar i Sverige. För den som vill stanna i Fieberbrunn och åka finns långa, fina blå pister som man når med kabinbana, och andra partier med lika långa och fina röda pister. Från dalstationen finns en knapplift och två kabinbanor, och för den som letar ”snäll” åkning finns möjligheten att åka upp med en kabinbana och där åka i en knapplift vid en kortare blå backe, med väldigt härligt soligt läge, fint utsikt och tre serveringar i närheten! Känner man att backen ner till dalstationen är för mycket går det alltid att ta kabinen ner igen. För den som letar tuffare backar och åkning finns hur mycket som helst. Skidsystemet är sammanbyggt med Saalbach, Hinterglemm och Leogang. Det går också att komma till Hinterglemm med biski, men det tar närmare två timmar. Vill man hinna tillbaka också måste man alltså boka fyra timmars lektion.  En annan sak att tänka på om man gör en så lång tur är att det inte finns så gott om anpassade toaletter på vägen, och för den som t ex behöver rullstol vid toalettbesök kan det bli problem på en sådan tur. Efter första dagen hade vi mycket bra väder, det största problemet var snarast att det var för varmt vilket gjorde att backarna blev uppåkta och snön blev blöt och tung vid lunchtid. Vi var ute ganska tidigt de flesta dagar, och då var föret fint i backarna, och sanningen att säga kan man ha värre problem än soligt väder på semester i Alperna!

Henrik med skidlärare Rob och sin far utanför S4

Efter några dagar i Fieberbrunn hyrde vi en bil i närbelägna St Johann. Vi behövde den för en utflykt till släktingarna i Bad Gastein, men tänkte också ha den för att åka till flygplatsen vid hemfärd. Det blev lite stökigt eftersom vi fick en bil som var för liten för både packning och rullstol, och fick åka omvägen över flygplatsen i Salzburg för att byta till en större. En lärdom är att det på det hela taget nog varit enklare att i god tid boka flyg till Salzburg och där boka hyrbil för hela resan. En fördel med att ha bil på plats var att vi kunde lättare komma till Saalbach och Hinterglemm. En dag hade vi ett tre-timmarspass och Henrik åkte då med skidlärare och delar av familjen hela vägen till Hinterglemm. En av oss körde i stället dit bilen, så kunde vi hämta Henrik och biski, och köra bil tillbaka, medan skidläraren (som hade nya lektioner att passa) tog skidor tillbaka till Fieberbrunn (jo, en snabb skidåkare tar sig tillbaka på kortare tid än det tar att köra bil runt). Samtidigt kan man konstatera att det är en nackdel att det inte finns någon skidbuss mellan platserna.

Henrik och Rob på väg ner

S4 har mycket bra lokaler. Där finns en rh-anpassad toalett (möjligen lite dåligt disponerad då det är lite trångt mellan handfat och toalettstol) och hiss till den övre våningen där restaurangen S4 Alm finns. Där går det att sitta både vid bord inne och ute, men det är en fördel att undvika den värsta lunchrusningen då det förstås blir mycket folk. Det är en ganska brant backe från parkering/busshållplats in i byggnaden, och då det var så varmt när vi var där svårt att ta sig igenom den blöta snön upp till entrén. Är det kallt och hårt går det lättare, men det fanns en bilväg som var snöfri (dock något brantare) som vi kunde använda. Det finns inga handikapp-parkeringplatser på parkeringen i nuläget. Det finns förvaringsskåp som kan hyras på S4, på det sättet behöver man inte bära skidor, pjäxor, hjälmar och annat varje dag. Skåpen bör bokas i förväg. För den som vill hyra biski utan lärare går det bra, det finns inget licensförfarande här. De enda som har licenser är skidlärare, andra hyr utrustningen och åker helt på eget ansvar. För oss var det klart bäst att hyra biski med lärare, men pappa i familjen fick på några av Henriks lektioner vara med och få lite undervisning i hur biski körs bäst.


Alper, sol och god mat

Undertecknad i backen

Fondue på S4 Alm

På det hela taget hade vi en fantastiskt härlig vecka! Alperna är underbara, vädret var vackert, vi åt god mat och gjorde kul saker tillsammans. Resan fungerade rätt så bra med rullstol, men vi behövde vara några stycken runt omkring som kunde lyfta upp för några trappor, dra upp för lutningar och liknande. Det är också en klar fördel att förstå och något kunna prata tyska. Det är mycket turister i området, men en del föredrar tydligt att tala, och framför allt skriva på tyska och det gällde särskilt när boende och transfer bokades. Skidskolans personal talar och skriver både engelska och tyska, taxibolaget skrev allt på tyska men pratade engelska i telefon och samma sak med boendet; all mail var på tyska men det gick fint att prata engelska på plats. För den som har åkt lite skidor förut, gillar Alperna och vill prova något spännande kan vi absolut rekommendera en tur till Fieberbrunn!

Nästan hela familjen ovanför molnen på väg till Hinterglemm

Fakta och länkar:
Fieberbrunn, länk till skidområdet

S4 Snowsport, skidskola och skiduthyrning

Hotell intill S4, ska enligt uppgift ha några handikappanpassade rum

Ferienwohnungen Pillersee (där vi bodde)

Tourismusverband Fieberbrunn

Pris för två timmar biski, med lärare vintern 2016: 150€

Flygplatser i närheten: Salzburg (ca 1 timme med bil), München (drygt 2 timmar med bil)

Intressanta platser i närheten: Salzburg, Innsbruck, Kitzbühel, Zell am See, Grossglockner (Österrikes högsta berg)

Finns det något somrigare än en utflykt i Stockholms skärgård? Blå fjärdar, vita segel, stora och små öar, holmar och kobbar. Förhoppningsvis i sol och med vita ulliga moln på himlen. Då jag är uppvuxen i Stockholms skärgård ville jag gärna ta Henrik och syskonen på en dagstur en dag i juli. Det är nu några år sedan, 2014, men hoppeligen är det mesta i skärgården sig likt.  I vanlig ordning när man ska göra en resa och ha rullstol med är det inte bara att hoppa på första bästa förbindelse och ge sig iväg.  Det visade sig dock att Waxholmsbolaget, som är ett av bolagen som kör tur-trafik i Stockholms skärgård, hade detaljerad information om vilka fartyg som är tillgängliga och på vilket sätt. Det finns en hel rapport där en rullstolsanvändare prov-åkt och beskrivit hur det fungerar, och det finns en länk till rapporten bland informationen om respektive fartyg. Vi valde att resa mellan Stavsnäs och Sandhamn, med fartyget Dalarö.  Stavsnäs vinterhamn har mycket trafik och en stor parkeringsplats, och kommer man dit med egen bil finns ganska många platser för handikapptillstånd. Det är också många som reser, särskilt under högsäsong så vi fick en av de sista när vi kom på förmiddagen en söndag. Det går också gott om SL-bussar till Stavsnäs.

Landstigna i Sandhamn

Turen mellan Stavsnäs och Sandhamn tar ca 40 minuter, och vi hade ju inte det mest fantastiska sommarvädret men det var i alla fall uppehåll. På Sandhamn finns gott om restauranger, caféer och små butiker och några av dem har ramp. WC för rullstol finns i hamnområdet och det går bra att ta sig fram på den lilla vägen i hamnen. Om man kan köra på bryggan finns en lång sådan, och gott om båtar att titta på. Gott om båtfolk att titta på är det också, man räknar med att Sandhamn har ca 3000 besökare per dag i högsäsong. Det går också att promenera runt på ön, det kan vara lite backigt så körhjälp kan behövas. Vill man stanna i hamnen, som vi gjorde denna dag, finns det mycket att göra där. Man kan prova strömming från skärgården i olika former, titta på det gamla tullhuset som är ritat av Carl Hårleman på 1700-talet, äta glass, titta på folk, äta och dricka gott, eller titta på en liten utställning om Sandhamn och Sandöns historia.

Fika i Sandhamn

I hamnen, Sandhamn

På väg tillbaka till Sandhamn fick vi lite bättre väder och kunde stå på akterdäck och titta på segelskutor, kajaker och allehanda båtar på Kanholmsfjärden. Det blev en riktigt härlig dag i Stockholms skärgård. Den som är intresserad av andra utflyktsmål har mycket användning av den tillgänglighetsguide Waxholmsbolaget och Skärgårdsstiftelsen tagit fram. Kanske nästa resa går till Utö, Gällnö eller Grinda? Eller kanske en liten skärgårdsluff med övernattning?

Länktips för Stockholms skärgård:
Waxholmsbolaget www.waxholmsbolaget.se , info om tillgänglighet här: Waxholmsbolagets tillgänglighetssida
Strömma kanalbolaget www.stromma.se (välj Stockholm som stad)
SL www.sl.se Om man har SL:s accesskort kan man betala med det på Waxholmsbolagets båtar.

Skärgårdsstiftelsens tillgänglighetsinformation: https://skargardsstiftelsen.se/om-skargardsstiftelsen/dokument/tillganglighetspolicy/

Bra att veta: Den som har färdtjänstkort i Stockholms län kan ta med en assistent gratis även på Waxholmsbolagets båtar.

Fartyg siktat på väg tillbaka till Stavsnäs